Kanske Din tro på något är Din livskraft. Men hur konstigt är inte Livet. Har Du aldrig förlorat greppet. Driften är en stor livskraft. Du kanske sökt Dig själv. Sökt Din själ och tänkt samt undrat. Som Du ser, vänder jag mig till tänkaren, människan med större känslor och högre intellekt. Du som känner att Du styrs av Solens rytm. Tryckets vågor. Du som ler åt det andra inte förstår, eller som kanske ej vill förstå. Du som frångått det vidskepliga och endast ser fakta. Du som ser livets glädje, men ändå är rolös i väntan på att få allt bekräftat. Men ej får det förrän kanske efter döden. Du som vet att vardagsmänniskan tvingas in i karusellen av robotmänniskans vanor eller ovanor.
Eller kanske känner livets skiftningar där känslornas utlopp nedtryckts och kvävts, men som kanske en dag ger med sig i ett vulkanutbrotts inferno.
Hur skall en människa leva?
Människan är fortfarande ett djur. Knappt ingen vill bekänna det. Det låter förnedrande kanske. En olycka i trafiken och likt gamar, är där redan på sekunder en människoskara.
Men tron har sitt speciella spel med i leken. Tro, och tro på vem? Tro är inte bara ett ord. Tro kan vara en kross. Ett söndrigt liv. Likt den psykologiska politiken, där också tron har sitt säte.
Hör här, rösta på oss, håll med oss. Vi är bra. Se vad gott vi gjort åt folket.
"Undran" Falsk reklam, propaganda. Tro, diskussioner, Bra, ovationer. Men dom är bäst i alla fall. Dom är bäst!
Jag har alltid hållit på dom. De är helt fantastiska. O Gud va Bra, ovationer, reklam, Tro, spekulationer med tusentals människor som material. Egna Fel är svåra att se. Och ändå svårare att se i den tron man går i, den rörelse man bejublar. Det kanske inte är riktigt likt djuren. Där det finns mat, dit söker sig djuren. Men människan är mycket mera förädlad, förfinad och förcromad. men ej så mycket som hon tror.
Är detta sanning?
Allt detta är skrivet endast av intresse för livet.
För att glädjas åt skriftens påfundighet.
All diskussion är onödig för den som vet.
Det kan vara en sprakande humoresk för den som vet.
Det kan vara en dyster påminnelse om vår dödlighet, en skräckdans i mörker, där liktåget svagt avtecknar sig mot den något ljusare himlen. Som blir ljusare dess mera vi ser på den. Eller är det bara inbillning, för den som inte vet.