LIVET PÅ JORDEN

Förord

År 1952

Hur Jag som 18 åring man betraktade världen och tänkte på livet, efter att ha upplevt det andra världskriget i Europa på avstånd samt att slutet på kriget blev atombomberna över Hirochima och Nagasaki i Japan där USA lyckades döda ca 135 tusen människor på en sekund, vilket är reckord ännu idag.

Det gjorde ett stort intryck på mig då. Och det var efter betänketid jag skrev min dikt nummer ett.

Senare ändrade jag min karaktär, mitt sinne och såg nya vyer. Våldet i världen blev en stor kamp i min tankegång.

Och till sist förklarade jag våldet för sjukt. För att också då få militarismen att verka sjukt. Senare började jag inse att det närmast skulle vara en utopi.

Gud har hela tiden förundrat mig, och vad bibelns skrifter är värda om de nu är sanna. Där står att Moses skrev de första lagarna med sina budord. Men det tycks vara lika svårt eller svårare idag att leva efter de bud som Moses antecknade på sin tid.

Du skall inte döda skrev Moses, men idag står människan i begrepp att förstöra hela världen och göra slut på sig själva.

För min del upptäckte jag en annan sanning eller vad gud var för mig. Och jag kunde se Gud varje dag, natt och sekund. Jag tror inte på Gud. Jag vet. För min Gud är Naturen, vetenskapen och universum. Jag vet att alla kommer till Gud, och att jävulen är människans påfund. till sist så skrev jag min Supposition. En teori om att också människan kommer att försvinna från Jorden liksom tusentals andra arter som levat på vår Jord.

Min tanke när jag var ung om Gud, var att om "han" nu fanns och vore så stor. Varför rädda "han" ej alla ca 100 miljoner människor som dog i det sista världskriget, som dog i Kyrkor, eller som gasades ihjäl. Och varför lägger Göken sitt ägg i en annan fågels bo.

I jämförelse med människans ondska är djurens beteende ingenting.

Heliga gudsfruktiga människor har bett och bönat för sina liv till eb Gud. Men "Han" hörsammade inte. Guden har inte haft något förbarmande.

Till sist gick det upp för mig vad Gud var. Och jag såg klart. Gud kan inte göra något. Guden hindrar oss inte att gå till självdestruktionen. Gud är ingen "Han" och heller Ingen "HON". Och inte någon HERRE. Men jag kan se Gud. För det är Naturen, det är det naturliga.

 

Människans fantasi är stor, kanske den största fantasi, som ibland övergår i fantasidelirium, och kallar det utveckling när man närmar sig DESTRUKTIONNIVÅN. Efterhand som jag levat har Kärleken varit mig närmast. Kärleken har förundrat mig mycket. Vad är Kärlek? Att tycka om? Att Älska?

Är driften Kärlek? Kärlek är att GE. Kärlek är inte att HA.

Men vad är kärlek mellan människor, religioner, partier, åsikter, Stater?

Människan är mest kär i sin STOLTHET, och Staters stolthet.

 

Nr 1    1952

Likt en skimrande såpbubbla i regnbågens färger,

likt ett darrande löv för vinden

yppar sig jordens vrede inför m'änniskan.

 

Hets, jäkt, hyckleri, hysteri, maskineri, gråt och tandagnisslan.

Alla dess vansinnes tankar, URSKILJ!

Urskilj dig från det onda,

 

Såpbubblan spricker snart,

Lövet faller och trädet blir bart.

Thore
 

 

Kolla denna video

som kan vara intressant för en del